En alldeles ovanlig måndag

Igår gick jag förbi ett dagis, eller förskola som det väl heter nu för tiden. Annat var det när jag var ung. De hade tydligen föräldramöte. Massa vuxna sitter i en ring på pyttesmå stolar. Knäna är i nivån med hakan, och de såg ut att försöka upprätthålla någon slags värdighet och vuxenpondus medan de mumsade på en hembakad kaka som såg ut att ha chokladsmak. Det såg så utomordentligt fånigt ut, och samtidigt är det rätt vackert med engagerade föräldrar som vill ta del av sina barns vardag. Jag kommer ihåg när jag själv gick i lågstadiet och det skulle vara föräldramöte på kvällen. Vi städade i bänkarna så att det skulle vara fint (föräldrarna satt ju alltid vid sitt eget barns bänk). Jag brukade rita teckningar eller skriva söta lappar och lämna till dem under locket. Shit, vilket bra barn jag var! Över huvud taget har jag börjat bli tvungen att omdefiniera mig själv. Har alltid vägrat erkänna att jag är romantisk och hårdnackat hållit fast vid att sånt krafs inte är för mig. Men nu har jag blivit upplyst om att det tydligen räknas som romantiskt att baka frukostbröd åt sin partner medan han sover, att stoppa in vykort i hans brevlåda tills när han kommer hem, eller att säga söta saker vid rätt tillfälle. Who could have known?

Gratis är så jäkla gott. Allt som oftast är det rätt najs att vara jag. Under två dagars tid har det varit ännu bättre. Söndagens afton spenderades på Orionteatern och deras nycirkusföreställning ”Fusk”. Den var bra. Dessutom var den gratis. Det är inte så jäkla ofta man blir bjuckad på gratisgrejer för att man jobbar i kyrkan, så det gäller att ta chansen. Förresten fick en kompis till mig gratis dog tag till årets Pride. Han hade på sig kragen, halkade över till biljettluckan och sade ”Svenska kyrkan” och så var saken biff. Jag ska nog köra samma moove nästa år. Fast det går inte förresten, jag och min jäkla krage är på läger då. Hur har de mage att lägga konfirmationsläger över Pride??? Bättring, för bövelen! Åter till cirkusen. Jag fattade inte ett jota av själva storyn, om det nu fanns någon. Min danska är inte den bästa, men hon sjöng väldigt fint. Dovt och lugnt. Musikerna spelade attans så många instrument var. Och dessa saker som artisterna gjorde med sina kroppar… Jeebus! Själv kan jag bara spela gitarr, kazoo, lite ukulele och göra kullerbyttor. Jag får nog inte jobb i deras ensemble. Hur som helst så var det riktigt bra. Under ett trapetsnummer tror jag nästan inte att någon i publiken andades på flera minuter.

Igår var gratis också gott. Var på en Stand up-historia med Babben Larsson, Lennie Norman och Adde Malmberg. Som alltid när man bara halkar in på gratisgrejer hinner man varken få koll på vad man ska göra eller skaffa sig några större förväntningar. Kors i jösse namn vad jag skrattade. Jag brukar annars vara liiite svårflirtad med sådan sorts humor, men här var det bara att kapitulera. När jag blir stor ska jag gifta mig med Babben. Efteråt gick vi och drack öl. Eller, jag drack vin, men skämdes lite för det. Jag måste lära mig att uppskatta denna skummande dryck snart. Gillar dock konceptet ”att ta en öl”, även om det råkar vara vin i mitt glas. Anywho, jag fick träffa ett par av pojkvännens kompisar, och det var sannerligen gemytligt. En sådan där bra kväll som man mår bra i magen av. Och så avslutades den med massa kramar plus moms, innan jag slängde ut honom så att jag skulle få sova. Det är så galet bra att ha en pojke som bor alldeles nästgårds. Jag ska nog alltid se till att ha pojkvän boende inom två minuters gångväg. Jag skulle så klart kunna spara den jag har, han är faktiskt ett synnerligen bra exemplar.