Då var det avklarat!

Igår var det en rätt stor dag. Avslappnad, men ändå av ganska stor relevans. The big meet the parents-day. För att inte ge er en allt för energikrävande cliff hanger kan jag avslöja att allt förlöpte bra. På något sätt så blev det så att vi träffade alla, utom hans mammas nya man, på samma dag.

Picture it; pojkvännen har köpt nya högtalare. Stora. Med facit i hand större än vad han trodde, fast de gick in i bilen tack och lov. Högtalarna inhystes hemma hos hans pappa, varför vi skulle bege oss dit. Dock är det lite svårt att släpa varsin högtalare storlek kylskåp (nåja, nästan i alla fall) på Uppsalapendeln, så vi lånade helt sonika mina pärons bil. Det innebär att han fick träffa mina föräldrar och fika lite. Det gick fint. Jag var i och för sig helt säker på att de skulle tycka om varandra, men det är ändå skönt när det verkligen blir så. Syster och svåger har han träffat tidigare.

Jag hävdar att det var lite orättvist att han bara behövde hålla koll på två nya människor, medan jag fick repa av sex personer. Staaackars mig. Vi (läs: jag) körde till Uppsala och fick där träffa hans pappa med fru och hans tre småsyskon. Den sexåriga lillasystern gillade mig. Jag har insett att det verkligen är jättekul att snacka med småkids, men att det inte alls är lika kul att leka med leksaker med dem. Jag var tapper och uthärdade Barbielek rätt länge. Dock spenderade vi även en ansenlig stund till att samtala om allt möjligt (även sånt som vi behövde stänga dörren för, så att inte J skulle höra), sjunga Prästens lilla kråka och studsa upp och ner. Vi fixade med håret också. Jag blev mycket imponerad av hennes integritet. Hans bröder var lite äldre och inte fullt så intresserade av mig, men det känns ju inte så skumt.

Vi skulle egentligen ätit middag hos J's mamma med man, men maken blev sjuk, så hans mamma ploppade över till oss där vi var istället. De var alla gemytliga människor, och det kändes avslappnat och bra. Blev till och med välkomnad till en snart stundande begravning. Kändes fint.

När vi kom hem var vi båda galet trötta. Femminuterspromenaden har aldrig varit så lång. Även om allt gick bra och vi var muntra, så är det väldigt energikrävande med så mycket intryck och möten. Och hur avslappnat det än må vara, så är det något speciellt med att träffa sin partners föräldrar första gången.