Jävla skitcancer

Jag är så förbannat trött på att folk ska behöva få cancer kors och tvärs hela tiden! Pappa får sin sista strålbehandling idag, men då fick jag istället veta att en annan jag känner har blivit sjuk. Min familj har ändå haft tur, behandlingen har gått bra och efter dagens behandling ska förhoppningsvis allt vara lugnt. De botar många, men alla har inte sådan tur. Jag är så jävla trött på det. Och ingenting kan man göra. Jo, man kan be, finnas där och allt sånt, men jag kan inte karva ut det sjuka och ta bort allt det onda. Nu känner jag visserligen ingen skuld för att jag inte kan göra det, men om jag kunde skulle jag så klart göra det utan att blinka. Det är bara det att det är så fruktansvärt meningslöst med allt sjukdomslidande, det lidande man får över sig då och då bara av farten i livet räcker ju liksom till som det är, man behöver inte spä på mer. Men man får ju inte välja. Det är ju så. Bara att gilla läget. Be. Finnas där.