Drama i mindre skala

Och så är man hemma igen. Efter överdoser av schnitzel, mänsklig grymhet och lidande. Kom visserligen hem vid fyrarycket på lördag morgon, men jag var inte här igår. Inte hemma. Inte närvarande. Var så trött, så trött och kände mig som en urkramad trasa. Hade känslorna ute på huden och grät åt allt.

Idag är allt lite bättre. Lite lättare. Pojken skulle sovit hemma hos sig i natt. Ödet, eller en pyroman, ville annorlunda. Vid halv tvårycket i natt hör jag att det står ett fordon på tomgång utanför porten. Det underliga var att det lät som en stor buss. Tittade ut och ser inte en, utan tre (3) brandbilar. Det är även ett par, tre poliser där. Som den lätt paranoida och oroliga person jag är halkade jag ut på balkongen, harklade mig och frågade konstaplarna vänligt vad som försigick. Det luktade tydligen rök i garaget under huset. Jag ville gå ut och fråga dem var tredje minut om de hittade något, men jag lät bli i skräck för att de verkligen skulle tända eld på huset om de blev allt för irriterade på mig. Jag nöjde mig med att tjuvlyssna på dem genom en glipa i balkongdörren (som befinner sig rakt ovanför porten). De skrattade, pratade om ungar och öl, och verkade lugna och glada. Till slut började de röra sig tillbaks till sina stationer, eller var de nu kamperar när de inte är ute på missions. Först tänkte jag skita i att fråga vad det var, men sedan konstaterade jag att det ingår i deras, av mina skatter finansierade, arbete att lugna och upplysa mig om fakta. Det hade tydligen varit något i sopnedkastet som brann. Fast det luktade ingen rök alls i porten. Hoppas bara att det inte var någon som gjorde det med vilja och som kommer göra nya attempts.

Kändes lite läbbigt att knoppa själv. Samtidigt ville jag inte sova någon annan stans. Så länge jag ligger i lägenheten kan jag ju liksom vara säker på att den är kvar. Skulle jag sova hos pojkvännen skulle jag vara skitnojig att den brann upp medan jag var annorstedes. I ärlighetens namn så är det dock bättre att ens hem brinner upp när man inte befinner sig i det, men ändå. Jag sov och vaknade alldeles levande i en högst existerande lägenhet.

Nu ska vi strax laga jättegod middag och korka upp en flaska rödvin.