Och den snörvlande framtid är vår

Jag har ont. Under näsan. Darn you, känsliga hud! Att man dessutom aldrig lär sig och envist snyter sig i toa- eller hushållspapper i början. Sedan är det kört. Har lock för öronen mest hela tiden också. Och det är minsann synd om mig. En hel del. Är bjuden på maskerad imorgon, men icke. Jag måste kurera mig.

Igår blev jag entledigad och fick gå hem vanlig tid istället för 22.30. Det var bra. Låg på soffan och kollade på veckans inspelade avsnitt av Cityakuten och Desperate Housewives. Pojkvännen tjatade in sig för att pyssla om mig. Jag är inte så värst keen på att bli ompysslad när jag är sjuk, men beslöt mig för att ge honom en chans. Han lagade mat åt mig. Det bästa var att han ställde ett ljus på brickan. Det är kärlek. Sedan köpte han dajm till mig, fast jag vet inte om det gills riktigt, för han gick faktiskt främst för att köpa glass och chips till sig själv. Hur som helst så var det helt ok att bli ompysslad lite, framför allt känslan av att han faktiskt vill göra det.

Om en liten stund ska jag ta min stackars nariga näsa, gå till apoteket och köpa mer nässpray och sedan halka iväg till vårt kapell och snacka med 20+gruppen om hur ens tro kan ta sig uttryck i vardagen. Intressant må jag säga.

Imorgon ska jag vara kompledig. Och på måndag. Ska visserligen tjänstgöra i mässan på söndag, men det tycker jag om ändå, så det känns som att jag får en hel fyradagars helg, bara sådär. Tjihoo.

Om 1½ vecka flyger jag till Polen med några av kidsen. Vi ska till Auschwitz och Birkenau i knappt en vecka tillsammans med två andra församlingar. Totalt blir vi 65 personer... plenty många. Ska bli intressant att åka tillbaka, och att denna gång ha mycket mer tid till att lära sig och ta in. Bra och nyttigt. Men likaväl skönt att vi också ska halka runt i Krakow och gå ner i den balla saltgruvan, för att väga upp allt det tunga.

Tjosan, vad jag nyser!