I huvudet (och hjärtat) på Lena

Om livet (för att hålla mig till små, nätta ämnen). Om förmågan att överdosera parenteser. Om saker som gör att man skrattar med själen. Om det där gnaget i magen som man tydligen aldrig blir av med. Om att försöka göra lite nytta i världen. Och så en hel del irrelevant skitsnack, så klart.

tisdag, oktober 31, 2006

En Polsk rapport

Forst och framst sa ar det lite brist pa ringar och prickar att slanga upp ovanfor vissa bokstaver. Det kanske finns nagot knep, men det kanner i ala fall inte jag till...

Befinner mig just nu i Polen. Igar var vi i Auschwitz och idag i Birkenau. Svart att fanga saker i ord. Det ar sadana vidrigheter som vi manniskor kan utsatta varandra for!!! Jag kan inte forsta vad som kravs for att en vanlig manniska, som du och jag, ska kunna utfora dessa bestialiska dad. Det varsta ar att sa mycket ar sa genomtankt och utstuderat grymt och fornedrande, samt den fruktansvarda effektivitet, med vilken man mordade manniskor. Vad skulle kravas for att jag skulle bli sa dar avtrubbad? Vad skulle kravas for att du skulle kunna doda en mamma och hennes nyfodda barn med giftsprutor rakt in i hjartat? Och vad ar det som gor att vissa ger upp och att vissa klarar av att kampa emot?

Forra gangen jag var har kande jag mig ratt robotartad, det var svart att vara nara kanslorna. Den har gangen kunde jag grata. Barnkladerna. Alla skor. Bilden pa kvinnan som hon sag ut innan, pa semester med familjen, och hur hon sag ut nar lagret hade befriats.

Det svara ar att halla kvar kanslan och upplevelsen nar man kommer hem. Att inte bara glomma bort och sortera in det i bakhuvudet och ge plats at viktigare saker. Som Desperate Housewives och rodvin.

2 Comments:

At 01 november, 2006 16:27, Anonymous Anonym said...

Att sortera in det i hjärnan och lägga det långt bak är inte samma sak som att glömma och inte bry sig.Det kallas för självbevarelserift (vilka långa ord jag kan). Om man hela tiden skulle tänka på allt hemskt som händer skulle man bli tokig. Jag tycker att du lungt kan lämna plats åt Desperet Houswife och rödvin

 
At 01 november, 2006 18:10, Blogger Lena said...

Det tycker jag ocksa! Inget blir battre av att jag har angest och mar daligt hela tiden, men det ar sa latt att man puttar bort goda lardomar for att det ar enkelt. Man blir inte lika benagen att gnalla pa mat nar man ar har, men hur lange haller det i sig? Man sager ofta att vi aldrig ska glomma och att historien inte far upprepas, men det sker ju hela tiden over stora delar av varlden. Det ar helt ok med rodvin och Desperate Housewives, men inte om det BARA blir rodvin och Desperate Housewives, och det ar sa latt att det blir sa.

 

Skicka en kommentar

<< Home