Rädda lite liv!

Nu är det dags för bövelen! Jag har gjort mitt idag, nu är det din tur. Min åsikt, och den är synnerligen strikt, är att det är vår förbaskade skyldighet att ge blod. Självklart finns det undantag; typ om man av hälsoskäl behöver sitt blod själv, om man tar mediciner eller har allergier så att man inte får ge blod, eller om man är paniskt rädd för nålar. Det är legitimt förfall. Det är inte legitimt förfall att bara strunta i det för att man inte ids, har lust eller tycker sig ha tid. Hallå, det tar en halvtimme tre eller fyra gånger om året. Och om du letar lite där inne så finns det väl en förväntan om att du skulle få blod om du var med i en olycka... eller? Då kanske det är dags att kavla upp ärmen och kolla på blodcentralernas hemsida för att ta reda på vart du kan ge blod. Om du tycker att det känns läbbigt, eller bara vill ha sällskap, så följer jag gladeligen med - bara du går dit!

När jag ändå är i gasen tänkte jag även uppmana er alla att anmäla er til donationsregistret! Oavsett om du vill donera dina organ eller inte så är det skitviktigt att ha meddelat det så att ens anhöriga vet vad man vill, om man olyckligtvis skulle hamna i en sådan sits. Nu har jag inte några siffror, men merparten av svenskarna kan tänka sig att donera sina organ. Och ändå är det så få som får chansen till ett längre liv genom transplantation. Dels måste sjukvården bli bättre på att fråga, men att verkligen känna till den dödes eget önskemål kan förhoppningsvis göra beslutet mindre svårt.

Det är få som ångrar att de givit en medmänniska livet tillbaks.