The bäbis strikes back again

Bara tjugo dagar gammal börjar hans mer kolliartade drag ge vika för att ge plats åt en hel person. Helt plötsligt kan man få ögonkontakt och hålla kvar den länge. För den stackare som av någon märklig anledning kan ha suttit bredvid med ett tidtagarur kanske det inte var så många sekunder att hojta om, kanske tjugo stycken, men i min ände av upplevelsen var det magiskt länge. Och stor är han. Har gått upp ett helt kilo nästan och är ingen pyttebebis längre. Ser så galet mycket fram emot att det ska gå att kommunicera mer med honom. Längtar till när han kommer tultandes i hallen när man kommer dit, skrattar och sträcker ut sina knubbiga små armar och vill bli uppplockad och kramas. Men han duger osedvanligt bra nu också, och lite till.

Jag vill göra fina bodys med texter som The bäbis formally known as Krypet, Bajsmaskin, Smelly but cute eller Edere, Purgare, Vomere (som, om jag inte är fasligt felinformerad, är äta, skita, spy på latin). Men han växer ju så jädrans snabbt att de skulle vara för små innan de var levererade. De borde utveckla någon slags penna som man kan skriva direkt på bebisen med istället. Praktiskt och billigt.