Rubriktorka (det är fasiken det svåraste av allt att skriva)

Note to self: prata aldrig om saker som gör dig irriterad när båda parter i samtalet är så trötta att de knappt kan stå.

Idag är det säkert en bra dag. Men vad vet jag. Jag är jäääätte trött efter gårdagens eskapader. Vi hade personalfest med "lilla os" (typ boll i hink). Det var kul, men några blev riktigt ilskna och hätska under tävlingens gång. Vissa tycker att det är kul att fuska. Vissa blir mer och mer lika sin mamma med åren. Jag blir mer och mer lik Monica i Vänner. Men det är ju sant; rules helps to control the fun.

Min riktigt vitsiga kamrat K förärade mig ett nytt uttryck igår; Kristusfylla. Det är när man är så full så att man inte återuppstår förrän på den tredje dagen. Sagolikt bra uttryck, och jag håller med K, det här är lätt en av de bästa hädelserna ever. Det förvånade mig dock att jag aldrig hade hört den förut. Bra Jesusskämt brukar spridas rätt raskt i min bransch. Testade den på några kollegor som inte heller hört det förut. Resultatet? Tre som skrattade hysteriskt och en som satte så mycket dricka i vrångstrupen (av skratt, inte av förfäran) att han var tvungen att gå ut. Se där vad lite vin och lite dålig kyrkhumor kan göra. Och på hemvägen mitt i natten var det så varmt att jag var tvungen att ta av mig min tunna vårjacka.

Min mormor fyllde 90 år i förrgår, så idag bär det iväg för att fira stort. I förrgår var det även planerat att min syster skulle klämma ut den mindre soffgruppen ur sin kropp, a.k.a. bäbisen. Han har dock inte behagat komma ut än, så min stackars syster måste gå på övertid. Hon har dock berättat att det är så jobbigt i slutet av graviditeter att all eventuell förlossningsrädsla bara försvinner, allt är bättre än att fortsätta kånka omkring på den lilla raringen i kaggen. Inget ont som inte för något gott med sig. Jag håller i alla fall tummarna galet hårt för att det ska sätta igång snart. Spännande, spännande!

Jag läste Alex Schulmans krönika på aftonbladet. se idag. Skrattade högt gjorde jag också, minsann.

Vidare har jag förstått att alla som är något dissar Ronnie Sandahl. Men jag kan inte hjälpa att jag tycker om hans krönikor. Läste dessutom hans bok Vi som aldrig sade hora igår. Jag måste dock medge att början och slutet var så galet pretatiöst skrivna att det vred sig i kroppen ibland, men däremellan ville jag så otroligt gärna veta vad som hänt och hur det skulle gå med alla. Inte den bästa bok jag läst, men jag är nöjd med att ha gjort det. Nästa bok att läsa är Samtal med Gud av Neale Donald Walsch, bara för att pojkvännen läser den och vill diskutera. Jag är lite skeptiskt och avvaktande, men nyfiken och glad över att få läsa en bok ihop. Efter det blir det nog Fakta om Finland av Erlend Loe, men den verkar lite jobbig att läsa eftersom hela boken är skrivet i ett stycke, utan kapitel- och styckesindelning.

Nu ska jag strax gå hem och powernappa innan moder- och faderskapet hämtar mig för färd till släktens matriark.

Taa.