Abortdebatten

Nu tänker jag skriva lite om abort. Om det är så att ni råkar vara lite gravida eller tycker att sådant är jättejobbigt kanske det är bra att skippa det här inlägget.

Just nu är det tydligen rätt mycket debatter inom Kd om den nya abortlagstiftningen. Jag blir illamående när de använder termerna "abortparadis" och "abortturism". Jag tycker att det är vår förbannade skyldighet att hjälpa de kvinnor som inte har möjlighet att få hjälp i sina hemländer. Jag tror att det är oerhört få, om några kvinnor alls, som lättvindigt väljer att genomgå en abort. Som struntar i att skydda sig bara för att det är så enkelt att göra sig av med barnet om man vill. Att använda sådana uttryck är så fruktansvärt kränkande.

Jag har aldrig varit gravid, och jag kan därför så klart inte veta hur jag skulle reagera om jag hamnade i den situationen, men i dagsläget tror jag att jag skulle ha väldigt svårt att välja abort. Jag är vuxen, rätt stabil (mer vissa dagar än andra...), färdigpluggad, har lägenhet och jobb och allt det där. Nu hoppas jag verkligen att jag aldrig behöver stå inför det beslutet, att bli med barn utan att verkligen vilja det, men det är svårt att inte tänka tanken. Kanske är det till och med nödvändigt. För även om man är jättenoggran och använder alla slags skydd som finns på marknaden så är inget hundraprocentigt. Man vet ju aldrig, och det är ju något som man måste vara medveten om.

En av de mer "extrema" grupperna i Sverige som kämpar för en snävare, eller helst en helt förbjudande abortlagstiftning är MänniskoRätt för Ofödda. Om man går in på deras hemsida kan man kika mer på deras argument. Det som får magen att knyta sig allra mest på mig är bilderna på aborterade foster. Jag förstår att de vill visa att det verkligen är början till en liten människa och inte bara en liten cellklump, de har ju pyttesmå fötter och tår bara efter en näve veckor, men de använder det på ett så fruktansvärt vidrigt sätt. Det gör ont i min mage och jag mår illa när jag ser bilderna på de små söndertrasade kropparna, och det är viktigt att veta hur utvecklingen fungerar, men att spela på att ge folk dåligt samvete och få dem att känna sig som usla människor är så lågt. Mina åsikter förändrades inte av att vara inne på deras sida, även om jag blev väldigt (illa) berörd. Känner att jag har svårt att formulera mig och att hitta bra ord.

En annan obehaglig sak är att de erbjuder samtallsstöd till exempelvis män som hade velat fortsätta graviditeten eller syskon till aborterade foster. De försäkrar att de kommer bemötas med största respekt, men jag tror inte riktigt att det är rätt ställe att gå till. Att genomgå en abort (eller att någon i ens närhet gör det) kan vara en väldigt stor sak som man verkligen kan behöva hjälp att bearbeta, men jag undrar verkligen om det här är rätta platsen att gå till.

Jag tycker att abortfrågan är så otroligt svår och så otroligt enkel på samma gång. Jag tycker att kvinnan och mannen, och i sista hand kvinnan, måste ha rätten att bestämma själva. Inget barn ska behöva födas oönskat. Men samtidigt så är det ett liv. Det är det, jag kan omöjligt se det på något annat sätt. Jag kan inte låta bli att tänka på alla dessa barn som inte fick bli. Men hur mycket jag än vrider och vänder på det, hur mycket jag tycker att liv måste värnas, så kan jag ändå inte tycka att vi ska göra vår lagstiftning på området mer restriktiv.