Om hur Richard Marx fuckade upp min tisdagsnatt

Jag har varit lite dålig på att skriva den sista tiden. Antingen har jag jobbat stjärtpartiet av mig, eller så har jag varit någonstans utan dator och pillat mig i naveln istället. Faktum är också att jag mår rätt så bra, och då är det inte lika lätt att skriva. Få saker kan få igång min skrivarlust som irritation, deppighet, ilska eller frustration. Det finns massa skojsiga saker att berätta. T.ex. har jag och J firat vår halvårsdag på Hasseludden. Vi fick uppgradera vårt rum mycket fördelaktigt, vilket medförde att vi hamnade i deras allra finaste svit, med egen varm källa på rummet och små trevliga överraskningar som jordgubbar och mousserande vin på ett bord när vi kom tillbaks efter att ha varit ute från rummet ett tag. Jag fick förresten ett par jättefina örhängen av J. Han fick ett snyggt skärp av mig som han spanat på förut. Vi var galet nöjda, glada, varma och gosiga (ja, jag vet, det låter nästan äckligt gulligt), men ändå har jag ingen större lust att skriva om det.

Just nu sitter jag hemma hos J och väntar på att han ska komma hem från jobbet om någon timme. Om jag fortfarande är vaken då ska jag absolut yrka på att vi ska kolla på minst ett Scrubsavsnitt i sängen. Fast det kanske är en dålig idé, ska ju upp och luncha med två gamla kurskompisar imorgon. Åh, vad jag kan sakna oss som team, ska bli så kul att ses alla tre på en gång! Jag försöker säga till J att han måste sluta vara så jävla adorable på nätterna så att jag vill ligga och prata med honom istället för att sova, men han bara skrattar. Tror inte att han tar mig på allvar.

För ett par nätter sedan, när vi skulle försöka sova, hade J's granne ovanpå andra planer för oss. Musiken var mycket ljudlig, det gick att urskilja varje ord. Ett tag roade vi oss med att ha introtävling, där det så klart gäller att vara snabbast med att gissa rätt låt och artist. J är vass som fan på Bach och grabbarna, med det hade han sannerligen ingen nytta av här, för när det gäller modern musik kan jag smiska hans spänstiga lilla bak skär innan han hunnit ana vad som komma skall. Först trodde vi att det var någon tonåring en trappa upp som hade ff, men när vi hörde personens musikval så konstaterade vi att så icke kunde vara fallet. Vi tror att det var en relativt nyfrånskild pappa som har lite misär going on. Antagligen har exfrugan tagit med barnen någon stans på sportlov. När han hade lyssnat på Right here waiting med Richard Marx tre gånger i rad insåg vi att han inte kan ha det helt lätt. Det hela befästes totalt när han sedan hängav sig åt att lyssna på Dido i en halvtimme. Vid två tystnade det äntligen och vi kunde somna till slut.