I huvudet (och hjärtat) på Lena

Om livet (för att hålla mig till små, nätta ämnen). Om förmågan att överdosera parenteser. Om saker som gör att man skrattar med själen. Om det där gnaget i magen som man tydligen aldrig blir av med. Om att försöka göra lite nytta i världen. Och så en hel del irrelevant skitsnack, så klart.

torsdag, februari 22, 2007

Åter.

Oj, det var ett tag sedan jag skrev någonting. Har haft massor att göra. Känns ändå ganska sunt att internetbaserade aktiviteter inte är något som får ta allt för stor plats. Jag skulle kunnat hitta på någon tårdrypande historia om hur jag har pulsat genom livet och snön likt Barnen från Frostmofjället (fast utan get på släptåg), men det vore bara snicksnack. Jag har varken haft tid eller någonting att säga.

I söndags arrangerade min kompis J en liten get together i curlingens tecken. Det var bara hon som hade testat förut, vi andra var noviser. Efter genomgång av säkerhet och regler bar det iväg ut på det hala, frusna vattnet. Bambi på hal is är ett fullkomligt söndernött uttryck, men ändå kan jag inte komma på något mer lämpligt. Jag fruktade nästan för mitt liv i början (nåja, för mina arma knäns skull i alla fall), men det gick förvånansvärt fort att få styrsel på fötterna. I början trillade vi mest hela tiden, men efter en timme på isen kunde vi faktiskt spela. Vi var ju inte direkt som Anette eller Peja (även om jag övade som fan på Anettes blick över stenen, den är verkligen fierce och brutal), men det gick som sagt att spela och styra stenen någorlunda. Otroligt roligt och det gav sannerligen mersmak! Dagen efter spelade jag och J (pojkvännen denna gång) badminton. Efter det var träningsvärken ett faktum.

Min nya passion i livet är att ligga i sängen med bärbar dator och kolla på galet många Scrubs-avsnitt i rad. Det känns som att inget kan bli tokigt om man gör det.

Nästa vecka har jag sportlov (someone giv me a Hallelujah). På måndag får jag äntligenäntligenäntligen åka tillbaka till Hasseludden.