I huvudet (och hjärtat) på Lena

Om livet (för att hålla mig till små, nätta ämnen). Om förmågan att överdosera parenteser. Om saker som gör att man skrattar med själen. Om det där gnaget i magen som man tydligen aldrig blir av med. Om att försöka göra lite nytta i världen. Och så en hel del irrelevant skitsnack, så klart.

fredag, februari 09, 2007

Villhavillha.

Jag är hes. Försöker övertala mig själv att det låter lite lagom läckert med whiskeyröst. Det går sådär.

Igår blev jag så himla glad för en jobbgrej, sådär så att jag var tvungen att stå och le för mig själv på Fridhemsplan. Har försökt dra igång en sak, och är så klart lite osäker på om det kommer få fäste, och så visade det sig att ett par kollegor (inte de jag främst hade trott) är väldigt i gasen. Känns så himla kul. Det finns alltid hopp och förändring är möjlig.

Dagens låt är You're the only one med Maria Mena. Den är gammal som uttern, men jag hittade den på singel när jag rensade i mina skivor och blev så glad. Dessutom vill jag se ut precis som hon gör i den här videon. Det är kreddigt som fan att hon har skrivit låtarna själv. Det som dock är lite obehagligt är att hon är född 1986, och att de här låtarna och videosararna har några år på nacken. Inte fan kan man tro att vissa av låtarna (som är riktigt bra) är skrivna av en trettonåring, och att hon ser så jävla snygg och vuxen ut när hon är typ sexton. Dessutom är hon norsk, och det är ju alltid lite hot. Själv har jag en rynka vid näsroten så att jag börjar se butter ut mest hela tiden.

Återupptäckande av Maria Mena medför att jag är på väg att göra en större shopping spree på cdon, i och med att det är lika bra att köpa lite extra när man ändå ska betala frakten. Ni vet hur det är. Jag vill just nu mest ha:
* White turns blue med Maria Mena
* 9 med Damien Rice
* Säkert med Säkert, ni vet Hello Saferide på svenska
* Boken Fakta om Finland av Erlend Loe

Jag har dessutom en trevlig liten anekdot om Hello Saferide från i tisdags. Eller, hon var nog mer Annika då. Jag gick och lyssnade på hennes ep samtidigt som jag gick på tunnelbanan på S:t Eriksplan, och där var hon. Vi bytte båda vid Fridhemsplan och där hamnade vi också bredvid varandra (nej det var inte min avsikt, det var ungefär som när Lars Winnerbäck stalkade mig ett tag förra vintern). Hon gick av i Solna. Hon åkte tillsammans med, vad jag antar är, sin pojkvän. De såg sådär lugnt trygga ut med varandra och pussades lite lagom. Hon hade en galet fin turkos kappa och ett badmintonracket som stack upp ur väskan. Nu kanske det här känns rätt så irrellevant, och det är det sannerligen, men det känns alltid lite odd att se någon man tycker gör bra musik samtidigt som man råkar gå och lyssna på dem. Då undrar jag om hon tänker så ibland, att de hon möter med lurar i öronen går och lyssnar på hennes musik. Det är najs med osminkade och lite till synes vardagsglada kändisar.

Ikväll kommer några kollegor till mig på middag. Imorgon ska jag ut med K. Tjihoo. Resten av tiden ska jag sova.

Nu ska jag klä om en soffa, sedan ska jag gå hem. Hej då.