Vissa jobbdagar är sämre än andra...

... tack och lov är denna dock riktigt bra! Har suttit och utfört terapiarbete med min närmsta kollega som jag har ungdomsverksamheterna med. Vi klistrade adressetiketter och stoppade post i kuvert. 150 stycken. Men vi skrattade massor. Man får ju inte skämta om folks namn. Eller så får man göra det om de inte hör. Men för att balansera upp det hela drog vi massa andra lågvattensskämt också. Vi har så kul ihop, det gör mig glad.

Under vårt kuvertklistrande fick jag en vision inför nästa sommar. Jag lärde känna ett par killar från Kenya när jag var i Taizé (kloster i Frankrike). Tänk om de skulle kunna bli vår vän-församling. Tänk om vi kunde åka dit två, tre veckor i början av sommaren 2008 med ungdomsgruppen. Fatta vad fantastiskt att få bo med deras församlingsbor, hjälpa till med det de behöver hjälp med och se hur deras situation är. Att inte bara åka till länder med liknande kultur (kors vad de skrattade när jag berättade hur petiga vi är med tiden i Sverige), och att själv få uppleva sammanhang där man verkligen är tacksam över det man har. Att se att glädjen inte tar avstamp i dyra prylar och märkeskläder. De berättade för mig hur de rent konkret arbetar med att förebygga missbruk bland unga, vilket är jättevanligt där de bor. Hur de tar med sig av det de kan avvara till mässan, och sedan går ut och ger till de behövande efteråt. Det är verkligen så det ska vara! Att ta med sig sin oro, glädje, sina böner in i mässan, få vila och få kraft där, och sedan åter igen gå ut i världen och göra det man kan för sina medmänniskor. Nu vill jag inte romantisera deras livssituation på något sätt, men vi har mycket att lära, på samma sätt som de kan lära sig av oss.

Min vision blir sedan att vi kan ha projekt i ungdomsverksamheten, som att sälja hembakt bröd efter gudstjänsterna, jobba någonstans, eller vad det nu kan vara, och på så sätt ge våra systrar och bröder i Kenya möjlighet att hjälpa mer. Det vore helt fantastiskt att få göra en sådan resa! Att få visa ungdomarna (och mig själv också för den delen) att det finns andra sätt att ha det på än vårt, och att sedan låta det få efterverkningar i vårt liv när vi är hemma igen. Och tänk om några av dem kunde få komma hit! Jag vet hur gärna Nixon och Justus vill se snö. Fast det vill vi väl alla kanske just nu... Oj, nu blev jag alldeles till mig. Men det vore helt makalöst!

Vi i det diakonala arbetslaget har också haft ett jättebra möte idag. Vi har pratat om varför vi gör det vi gör, vad vi baserar vårt diakonala arbete på. Vi har planer och idéer på hur vi ska kunna göra hela arbetsgruppen delaktig och hörd, och inte bara de som har kragar. Vi har visionerat, men också kommit med konkreta förslag som jag tror är både bra och genomförbara!

Folk har insinuerat att jag med tiden kommer bli mer oengagerad, att jag inte kommer orka bry mig och driva lika mycket, men åh vad jag önskar att det inte blir så. Jag villvillvill så himla mycket, och jag märker att jag när mig själv genom att ta tag i saker. Jag behöver synliggöra saker som inte funkar, analysera dem, komma med konkreta förslag och sedan genomföra. Det är så kul! Och när man väl börjar så drar det ofta med andra. Det är ju det som är det braiga. Och hela poängen.

Nu konstaterar jag i mitt (inte så värst) stilla sinne att detta inlägg är lite rörigt och ostrukturerat, men det är bara för att jag blev så i gasen. Så är det.

JAG VILL TILL KEEEENYAAAA!