God bless America

Som så många andra har jag idag kollat på den "nya" filmen från WTC attacken 11:e september. drygt 26 minuters dokumentation av en händelse som kom att få så otroligt stora efterdyningar i stora delar av världen. Jag klickade på en länk från Aftonbladet för att se filmen och hamnade på en sida som heter Freedom Files. För att vara lite subtil kan jag avslöja att jag aldrig haft särskilt mycket till övers för den politik som ofta bedrivs där over seas. Bara det att man kan rösta höger eller.... eh, ja, ännu mer höger, är sannerligen lite suspekt. Jag säger inte att man är ondskefull för att man röstar höger (dock är jag tämligen säker på att så är fallet när det gäller alla aktiva Bush-anhängare), men det är onekligen lite märkligt att en så oerhört stor nation inte verkar ha några som drar åt det mer socialistiska hållet. Det kan så klart ha att göra med att folk blir av med sin rösträtt kors och tvärs och att det är krångligt att registrera sig för att rösta och att de verkar skita fullständigt i att informera och stötta de i röstningarna underrepresenterade grupperna att göra sin röst hörd. Eller, vad vet jag? Jag är så himla glad (känn sarkasmen drypa) över att U.S.A. är den vackra beskyddarinnan av demokrati som hon ofta hävdas vara, och att hon allt som oftast får agera världspolis med all den neutralitet som hon besitter (U.S.A. som medlare i Israel/Palestina-konflikten, tjena...). Men det är inte därför jag är här. (Nu ska jag göra ett litet styckesskifte så att texten blir mer lättläst.)

(Så, nu var det gjort.) Det läbbigaste är när man klickar sig vidare på sidan till Kids Freedom files. Där kan man på ett lättfattligt sätt läsa om hur det var några dummisar (vilka jämställs med stora mobbare) som bestämde att de inte gillade det som U.S.A. står för; freedom, liberty, and the rights of men and women of all races, backgrounds, and beliefs. Dummisarna kapade därför fyra plan som de kraschade lite här och var, bara för att skrämma och röra till det för tidigare nämnda stormogulnation. Ett sätt att hjälpa till, som man tipsar om, är att visa att man är stolt över sin nationalitet genom att klä sig i rött, vitt och blått, eller genom att hänga en flagga i sitt fönster. Det står dock inte vilken sorts flagga man ska använda. Antar att de inte menar Iraks.

På ett annat ställe har en soldat (stolt pilot som flugit F-14 över massa länder utan att ångra någonting enligt egen utsaga) skrivit ett öppet brev till Dixie Chicks, efter att de i London uttalat sig om att de skäms över att farbror president kommer från samma stat som dem. Den käcke militären proklamerade svulstigt att han skämdes över dem, men att han var beredd att kriga röven av sig (dock inte hans uttryck) för att de ska få uttrycka sin åsikt. Han använder inte särskilt små ord när han beskriver hur han kämpar för den frihet de alla har rätt till, och som han anser att Dixie Chicks inte riktigt gjort sig förtjänta av. Men det finns liksom inga ord med substans. Ingenstans förklarar han hur friheten skyddas genom att de dödar människor i Irak, han drar bara massa klyshor som egentligen inte säger någonting.

Sedan orkade jag inte läsa mer.

Missförstå mig rätt, jag tycker verkligen, att de som skedde 11:e september var fruktansvärt och oacceptabelt och jag grät när jag såg filmen, men den här ensidiga vansinnespatriotismen gör mig rädd, arg och frustrerad. Jag vill tvinga den där militären att bo med en familk i Irak några månader, lära känna dem och leva i deras vardag, och sedan se om det känns lika ok att skjuta iväg den där missilen. Visst finns det drösvis med människor på båda sidor som gör riktigt hemska saker, men jag VÄGRAR tro att det någonsin blir bättre av att döda. Och att bygga upp samhällen genom att tvinga på dem ens eget sätt blir sällan lyckat. Jag tycker att U.S.A. skulle kunna börja med att betala sina medlemsavgifter till FN (Och kan någon för Guds skull ta bort veto-rätterna på det där bygget!), och påverka den vägen. Nu är i och för sig FN inte riktigt på rätt spår hela tiden heller, men om jag måste välja så väljer jag hellre dem. Basta.

Med tanke på rubriken så måste jag bara säga att jag tycker att Gud ska blessa Amerika så det stänker om det. Irak, Sverige och Peru också. Men det är sannerligen simpelt att tro att Guds välsignelse är synonymt med att Gud gillar det man gör. Om jag inte missminner mig helt så var det en gång, för sisådär två tusen år sedan, en snubbe som sade att den som var fri från synd skulle kasta den första stenen och att vi skulle vända andra kinden till. Men det kanske inte är den Guden de menar.