I huvudet (och hjärtat) på Lena

Om livet (för att hålla mig till små, nätta ämnen). Om förmågan att överdosera parenteser. Om saker som gör att man skrattar med själen. Om det där gnaget i magen som man tydligen aldrig blir av med. Om att försöka göra lite nytta i världen. Och så en hel del irrelevant skitsnack, så klart.

måndag, maj 21, 2007

Integritetsbrott och cd-stajlande

Jag har världens största integritetsbehov. Ibland är det lite väl stort. Det händer att jag kan tycka att det är jobbigt att ha folk sovandes hos mig (inte pojkvännen dock). Jag tycker jättemycket om människorna, och vill sååå gärna ha dem hos mig, men samtidigt så är det inte helt odelat just när det ska sovas över.

På samma sätt är det med folk som har extranycklar; det är ett big no-no att gå in utan att fråga om lov. När jag bodde i studentkorridor hade jag och bästa H (som bodde vägg i vägg) nycklar till varandra. För henne är det ingen big deal att slinka in till varandra, så en helg när jag var bortrest och hon ville kolla på en film gick hon helt sonika in till mig och lånade en. Jag blev tokig. Dock måste jag säga att det inte var illa menat från hennes sida , för henne var det ju självklart att jag fick göra så med henne. Dessutom fick hon så klart jättegärna fick låna mina filmer. I min värld är enda anledningen till att använda nyckeln oanmäld är att det luktar brandrök... Nu var det ingen fara på taket med oss två, hon fattade gränsen och jag var inte arg på henne, mer så att min integritetsgräns fick sig en rejäl törn.

I fredags gick jag dock emot alla mina egna principer. Jag och J har så klart nycklar till varandra, men vi går inte in och ut som vi vill utan att fråga. Jag hade bakat bullar (kanel till mig, vanilj till honom, för det tycker han är så gott) som jag ville överraska med. Skickade ett sms och ljög att jag hade glömt en grej hos honom och frågade om jag fick slinka förbi och hämta den. Han kunde dock inte svara under kvällen, utan gjorde det så sent att jag redan hade varit där, och jag fattade beslutet att gå dit ändå. Klockan ett på natten kunde man se mig smyga hem till honom iförd rutiga pyamasbyxor med en påse bullar i den ena näven och ett halvdrucket mjölkpaket i den andra. Ställde in allt fint och snällt tillsammans med en lapp som uttryckte min förhoppning om att jag inte hade gjort något dumt. Det hade jag inte, han blev jätteglad. Och dagen efter kom han spontancyklandes innan jobbet med blommor till mig. Jag blir alltid skeptisk som fan när dörrklockan ringer oväntat, men det var en bra överraskning denna gång (istället för grannar som vill dra oss i fördärvet genom att bilda bostadsrättsförening). Han sade att han hade velat köpa 40 rosor, men att de inte hade så många på blomsteraffären då. Tycker nästan att det var lika bra, de tio som jag fick var jättefina och fullt tillräckliga! Ni vet allt det där med svältande barn... Men samtidigt finns det någt som lockar med att ha en sugar daddy. Och vackra kärleksfulla gester är alltid fantastiskt!

I lördags var jag och K ute och hade kalaskul som vanligt. Lyckades med något jag aldrig gjort förut. Det händer titt som tätt att man blir överöst med seriösa förslag (inte så jättevanligt), skamliga förslag (obehagligt vanligt) och erbjudanden om telefonnummer (händer då och då, men folk brukar inte propsa så hårt när man avböjer flirten). Men den här gången kom jag hem med en skiva. Vi pratade med några som var jättetrevliga, men en av dem var väldigt upptagen av att han hade varit med i några filmer och att han och en kompis har gjort en platta. Han hade till och med med sig en i väskan som han tyckte att jag skulle ha. Helt oslagbart! Var tvungen att ta med den hem bara för att det var så otroligt humoristiskt och för att visa J. Kors vad vi skrattade. Men han var faktiskt trevlig, den där cd-killen, även om han var alldeles för självupptagen och ickeödmjuk för min smak.

Gårdagen gick i spontanitetens tecken för mig och J. Det mindre spontana var att vi gick på museum, vilket var bestämt sedan innan. Efter det var det så tokigt fint väder att vi inte ville hem. Det slutade med att vi gjorde följande, i nämnd ordning; åkte upp i Katarinahissen och tittade på utsikten, strosade förbi Mäster Mikaels gata och kollade på de gamla husen, åt god buffé på Hermans på Fjällgatan, tog Djurgårdsfärjan över till andra sidan (Vattnet alltså, vi dog inte. Och fatta att J aldrig har åkt med dem förut!), helt oväntat gick på Gröna Lund och åkte karuseller tills J mådde illa (dvs ett åk i vardera Jet Line och Lustiga huset...), spelade på chokladhjul, massa arkadspel (slalom är roligast) och en såndäringa när man ska smacka till stubbar som ploppar upp (jag blev så adrenalinstinn att jag blev rädd för mig själv). Oj, nu behövs det en ny mening. Efter Gröna Lund tog vi bussen till centralen, gick och handlade på Hemköp, kysstes de bästa kyssarna vi någonsin har producerat i rulltrappan ner i tunnelbanan, åkte hem till J för att käka varma mackor och kolla på Scrubs och sedan avsluta med att gå hem till mig och bada och kolla på ett par avsnitt Scrubs till i sängen. Efter det blev jag omstoppad och godnattpussad innan J gick hem till sig. Makalös dag. Och vinden var så mjuk.

1 Comments:

At 21 maj, 2007 19:58, Anonymous Anonym said...

Vilken drömdag! Inspirerande :)

//fian

 

Skicka en kommentar

<< Home