Ordbryderier

Sitter och försöker knåpa ihop ett inledningsord och en förbön till gudstjänsten på söndag. Det är första advent och det innebär att kyrkan kommer vara full av folk och att många av de som är där inte är helt regelbundna och vana kyrkbesökare. Det är så viktigt vad man säger. Jag har ingen lust att befästa folks bilder av Gud som straffande och svavelosande, det är inte min grej eller min tro.

Jag har skrivit mängder med betraktelser och böner, men en sådan här söndag känns det liksom lite extra viktigt att tänka på vad man säger. Mina ord kommer starta hela gudstjänsten, och därmed kommer de liksom sätta ribban. Jag vill att folk ska gå därifrån och inte tycka att det var tråkigt, och kanske till och med ha en bra magkänsla. Min strävan är att man ska ha upplevt någon slags direkt tilltal och hört någonting man kan identifiera sig med, så att det inte bara blir en föreställning.

Jag ska säga hon om Gud. Undrar om jag blir lynchad då? I sådana fall - so be it! Jag tänker inte slicka folk medhårs och cementera strukturer som inte är vettiga och fruktbara. Tänkt att somliga kan gå igång så extremt mycket på ett litet ord. Men å andra sidan så gör jag det själv också... fast åt andra hållet.

Jag har i alla fall fått till ett, i mina ögon, bra inledningsord. Vill du haka på och skaffa dig en egen uppfattning är det bara att komma till S:t Matteus kyrka kl 11 på söndag. I'll be there, fladdrandes i vita kläder och med ett headset som skulle göra Janet Jackson avundsjuk.