Näsan över vattenytan

Och nu är allt lite bättre. Igen. Allmänstämningen är fortfarande låg, men det går i alla fall att andas.

Min kollega P är helt fantastisk! Han sade att jag kunde gå hem och skippa konfirmandkvällen om jag ville. Inga skuldkänslor. Inget förmanande. Bara att bli sedd i hur det känns och en ärlig omtanke om hur vi kan underlätta. Bara för att han frågade så kändes det helt ok att vara kvar. Han tog andakten också, som jag skulle haft egentligen. Jag är så jäkla tacksam för honom. Och kvällen blev bra.

Och min världsabästa familj. Den vackraste i världen.

Och K. Tack för mailet. Det betydde nog mer än du tror.

(ungefär nu börjar det här kännas som ett tacktal efter en prisutdelning)

Tack för att jag slipper muntra tillrop om att det snart blir bättre. Jag avskyr verkligen sådana, kan bli så jäkla ilsk.

Funderade på om jag verkligen ville skriva föregående inlägg. Om jag ville fläka ut mig sådär. Och så konstaterade jag att det nog var lika bra. Dels så är det terapeutiskt som fan för mig att skriva. Men sedan är det ju också så att jag inte villorkarids ringa och säga hur det är, medan det någonstans kanske ändå är viktigt att några vet.

Håller på att kolla upp någon att prata med. Någon som inte spelar roll i mitt privatliv. Jag vet ju att det är bra att göra så. Jag är ju för sjutton en sådan själv, men det är så himla mycket svårare när det gäller en själv än när det gäller andra. Och jag vet ju det, jag har hela tiden vetat det (så klart). Men när jag är nere i den där avgrunden så måste jag verkligen få vara det. Jag orkar inte med konstruktiva lösningar. Håll bara i handen.

Emotionellt utvik

Jag har antagligen gråtit mer de senaste veckorna än jag har hela mitt liv. Det är som om jag har så mycket ledsenhet innuti som inte vet riktigt hur det ska hitta ut. Och jag vet inte varför. Visst, det finns saker i mitt liv som inte är helt fantastiskt, men så är det ju alltid. Inte att jag blir så här sänkt bara för det. Jag har liksom ingen styrfart. Kan inte hålla ihop mina egna konturer. Och så är jag så himla känslig. Allt blir avgrundsjobbigt och är direkt riktat mot mig som person. Och jag vet inte varför. Jag undrar om det är så här det är att vara deprimerad, men jag har alltid tänkt att det ska vara så mycket värre. Jag pendlar så snabbt upp och ner, vilket innebär att det är bra rätt ofta, för att sedan i en handvändning bli jättetungt. Och jag vet inte varför. Jag funderar på om jag ska försöka göra något åt det (terapipsykofarmakagråtagråtagråtavästerbrongråtagråtagråta), eller om jag bara ska låta det vara. Konstatera att nu är det så här, och bara vänta ut det. Jag vet inte vad som är bäst, jag vet ju inte varför. Jag vill inte prata med någon, orkar inte hålla fokus. Försöker vara kort, artighetstrevlig och avsluta snart. Mamma ringde och ville säga hej. Hon hörde att allt inte var bra och skickade ett fint mail. Jag började gråta. Jag orkar inte prata med folk. Bara med J. Och stackars han som måste stå ut med mig. Jag är så rädd att han inte ska orka. Vill inte vara till besvär för någon, inte dumma till det mer än nödvändigt. Nu kommer ett antal människor som läser det här säkert säga till mig att jag visst är jätteviktig, att jag inte är till besvär, att det är ok att må dåligt ibland och att jag är en fantastisk människa. Jag kan förstå dem intellektuellt, men jag kan inte koppla ihop det med mig själv inombords. Och era snälla kommentarer, de är så jävla viktiga för mig, jag behöver dem. Men jag orkar inte med dem. Orkar inte med all snällhet. Mitt hjärta hinner aldrig med. Och jag vet inte varför. Det gör så ont. Och jag vet inte varför.

Strumpbyxerier

Nu har jag två inlägg i rad varit oerhört fantasilös och plankat grejer hej vilt. Det är inte sådär jättekul, jag medger det. Därför tänkte jag bjuda på en riktig treat idag. Tankar kring det som ändå är bland det viktigaste här i livet; strumpbyxor.

Till att börja med är det nödvändigt att konstatera att strumpbyxor (alltså sedda i sin helhet, från tå till midja) antagligen är det osexigaste plagg som finns. Må så vara att det blir fint på benen, men att enbart strutta runt i nyligen nämnda plagg är so not hot (för att bli lite internationell). Jag har nyligen kommit till insikt om att stay ups is the shit (för att fortsätta med internationaliskan). Inte främst ur hot or not (jaja, on it goes...) synvinkel. Eller jo. Men denna gång primärt när det gäller hur man ser ut med kläderna utanpå (sedan gör det ju inget om man blir hot under också).

Grejen med strumpbyxor är ju att de går upp till armhålorna och skär in och ger en sannerligen osmickrande form när man har till exempel en relativt kroppsnära klänning utanpå. Dessutom går de sönder när de ska av och på. Man har ju ofta strumpbyxor på kalas, och ofta dricker man lite vin eller så, och då blir man jämrans kissnödig. Hela tiden. Dessutom kan det hända att ett lätt alkoholintag även kan dra ner på försiktigheten. Av och på och av och på och ritcsh, så har det gått en maska som är större än den ränna som Ymer eller någon av de andra isbrytarna gör.

Då är det sjutton så mycket bättre med stay ups. Man får inget som skär in i midjan. Det är inget som korvar ner och åker snett. Man behöver inte ta av och på dem när man ska pudra näsan (fint uttryck för att bajsa). Det enda lilla minuset är att det kan bli lite svalt om baken om man använder dem så här års. Jag har ju varit mycket medveten om stay upsens (kan man skriva så?) existens en lång tid, och jag har provat, men det är först nu jag har klickat med dem. Me like!

Vidare är det så att jag köpte nya strumpbyxor för några dagar sedan, för när det gäller den lite tjockare, vardagliga varianten är det fortfarande de som gäller. Dock går de lika mycket upp i armhålorna och skär in. Av denna anledning införskaffade jag mig en hipstervariant som alltså inte ens går upp till midjan. Den är också lite lösare så att den inte skär in någonstans. Lyckan var gjord imorse och jag var fullkomligt nöjd med mitt köp. Bekvämt och snyggt blev det. Tills jag var halvvägs till jobbet. Då konstaterade jag i mitt stilla sinne att de halkade ner istället. Så jag får rätta till dem lite då och då. Men jag undrar om de ändå inte vinner. Finns det tjockare stay ups?

Sickena bryderier.

Idag har jag använt föredömligt många parenteser.

Ankfejs gamla terrortest

Igår gick jag igenom massa sparade mail och hittade Det diktatoriska terrortestet från Ankfejs. Det är komponerat 1999, minsann, så det är nästan antikt. Eftersom jag inte har något liv svarade jag på alla frågor. För det är ju så, man kan inte bara svara på de lätta. Och nu får ni läsa. Oh happy day. Och kom ihåg att det inte är mitt fel att det är så osannolikt många frågor.

1.Du får uppdraget att utföra en etnisk rensning i liten skala i lösviktsgodisdisken. Vilken sort försvinner för att aldrig mer återvända?
Allt som är surt. Surt godis smakar kräk. På riktigt.

2.Vilken färg har din själ?
Grön, just nu i alla fall.

3.Du får rösta hem en EU-delegat, vem?
Eh, här skulle jag vilja ge ett kvalificerat svar, men jag tänker inte ens försöka…

4.Vad skulle kyrkan heta som vore tillägnad din person?
Nämen alltså, jag kan nog inte säga sånt. Då får jag Domkapitlet på halsen… För min del är det good enough med Gud och Jesus och hela baletten. Men Eternal church of the almighty and devine Lena har en ganska trevlig klang. Undrar bara varför det skulle vara på engelska? Jag vill ju inte flytta utomlands.

5.Vilket barnprogram sabbade din barndom?
Inget, tror jag. Jag gillade Lillstrumpa och Systeryster.

6.Vilket djur skulle du släppa fri på ett zoo?
Bjärven.

7.Vilken vore din ultimata internetadress?
www.lena.se, bara för att det vore så jämrans smidigt.

8.Vilken glass borde aldrig försvunnit ur GB´s sortiment?
Banana Joe. Lätt.

9.Vem borde få ett eget tv-program?
Jag. Så klart. Någon däremot? Nä, trodde inte det.

10.Din blivande hustru / make kan bara laga en maträtt, vilken hoppas du att det blir?
Just nu har jag ätit kycklinglever som var riktigt god, men det kan jag inte välja, för då får jag alltid äta ensam. Men kött är ju svårslaget. Det får nog ändå bli oxfilé med någon slags potatisgratäng och rödvinssås. Eller vaffansomhelst med ingefära.

11.Vem vill du bli head-huntad av?
Någon som vill ge mig massa pengar för att skriva bra krönikor. Och massa pengar till någon slags utbildning eller work shop, så att jag kan lära mig att skriva bra krönikor.

12.Vad ska din första CD heta?
Lena – greatest hits. Jag vet hur omslaget ska se ut också.

13.Det är dags för bokbål, och alla böcker skall brännas utom:
Jag måste säga Bibeln, annars får jag stryk. Men skulle nog välja så själv också. Om vi snackar skönlitterärt ligger Den hemliga historien av Donna Tartt rysligt bra till.

14.Om du vore ett tortyrredskap, vilket vore du då?
En riktigt redig piska. Snärtig och lite het. Pain is so close to pleasure… moahaha!

15.Vilken känd person vill du ha en date med?
K-G Hammar, bara för att få prata med honom om hur han tänker och tror. Men jag vill inte hångla. Eller jo, det vill jag ju, men med pojkvännen och inte honom.

16.Vem borde inte få finnas?
Jag är inte så värst inne på att likvidera folk, men farbror Bush i rollen som U.S.A.s president och självutnämnd världspolis skulle gärna få gömma sig under en pressening en liten stund.

17.Vad tar du med dig som personlig sak i Robinson-tävlingen?
Han den tidigare Robinsondeltagaren som var same och som gjorde tandborstar av pinnar och rep och grejer. Han kan nog come in handy.

18.Vilken är din värsta diktator-fason?
Att jag alltid har rätt (fast jag har ju det).

19.Vilken www besöker du helst?
Hotmail. Hur skulle det annars gå? Och så Tjuvlyssnat. Och DN’s etikettsida. Och alla bloggar jag läser. Och så Aftonbladet (för den träffsäkra och opartiska journalistikens skull).

20.Vilken stjärnbild är tuffast?
Karlavagnen. Bara för att jag har den på min högra underarm i födelsemärken. Eller Orion.

21.Vem är du i "Voyager"?
Den som har tröttnat på allt jävla rymddravel och gått och kokat makaroner istället.

22.Det enda statliga tv-bolaget beslutar att behålla ett enda tv-program, dygnet runt, året runt. Vilket program hoppas du att det blir?
Scrubs.

23.Vilken är din mest frekvent återkommande nattliga mardröm?
Jag har faktiskt inte haft någon sådan som återkommer sedan jag var liten, men då blev jag ofta jagad upp för en husfasad av en skitläskig staty som vi skulle kasta våra tandborstar på. Drömmar är inte helt verklighetsförankrade.

24.Vem vill du klona?
Mig själv. Så att jag kunde ha tränat och städat klart innan jag kom hem från jobbet.

25.Den enda reklamfinansierade kanalen har beslutat att bara sända en enda reklamfilm - vilken?
Nuuu är det dags att filéa gösen! Eeeeen deciliiiter, tvåååå deciliiiter! Tror att det hade med mobiltelefoni att göra.

26.Vilket land är du?
Norge. Obetydlig, men tvär som fan och med oanade resurser.

27.Om du tvingades ge bort en halv miljon till välgörenhet, vem får stålarna?
Skulle nog splitta dem mellan Ersta Diakonis arbete för unga flickor som blivit utsatta för övergrepp, Stadsmissionen och Läkare utan gränser.

28.Någon tvingar dig under pistolhot att ställa upp i "Sikta mot stjärnorna", vem är du och vad sjunger du?
Pistolhot? Nu förstår jag inte. Jag är så klart Roger Pontare och sjunger Stjärnorna tillsammans med K som får spela Marie Bergman. Pax för den tokiga outfiten.

29.Alla i riket MÅSTE utöva en enda och samma sport, och det blir?
Yoga. Då skulle allt bli bättre.

30.Vem är historiens värste skurk?
Just nu är jag så oerhört fokuserad på andra världskriget, så Hitler ligger rätt risigt till.

31.Donerar du en njure till en okänd liten flicka?
Det kan jag med största ärlighet säga att jag absolut skulle.

32.Vilken är din favorit-ö?
Iona.

33.Vad är din personliga kemiska beteckning?
Vad är beteckningen för etanol?

34.Din diktsamling kommer att heta:
Vandring med vinterkalla händer. Eller Läs den här eller försmäkta.

35.Du köper en radiostation som heter:
Högerpolitiskindoktrinering 103,7
Och som mest sänder:
Vänsterpropaganda. Jag har ju köpt den.

36.Vad tror du är den bästa konsert som genomförts?
Vaffansomhelst med Marit. I alla fall i min bok.

37.Ska Bill och Hillary skilja sig?
Det är väl lite upp till dem, men om jag hade varit Hillary hade jag inte tagit så mycket skit, om man säger så.

38.Du får ge Gud ett råd:
Oj, lurigt. Det känns som att jag inte vill in och fiffla med Gud på det sättet. Men jag skulle antagligen tipsa om att vi människor borde få en fast forward-knapp som vi kunde spola fram livet med när det suger.

39.Om en blomma / växt skulle få sitt latinska namn efter dig, vad skulle den då heta?
Här går jag bet. Försökte vara vitsig. Det gick sådär. Knappt.

40.Om du vore en tortyrmetod?vilken?
Tjat.

41. Vem är den främsta kvinna som levt?
Din mamma.

42. Alla restauranger i Stockholm skall stängas, utom:
Kvarterskrogen Rosina i Sumpan, för då skulle mamma och pappa bli så ledsna.

43.På Systemet är all sprit slut utom:
Antagligen är det den äckelpäckligaste sorten som är kvar… Om jag fick välja skulle jag dock ta rödvin, även om jag vet att det formellt inte är sprit, men man blir ju full å glad ändå. Och snygg. Annars Vodka.

44.NASA har bara pengar att utforska en planet ordentligt, vilken?
Who gives? Jag tycker att rymden är överreklamerad.

45.Du får porträttera en klassisk filmskurk i en remake av en äldre film - vem?
Men inte vet jag! Jag kan inga klassiska filmskurkar.

46.Du får välja epok och plats då du helst velat leva - när och var?
Nu tänker jag vara lite pretto och svara Här och Nu. Alla tider har sin tjusning. Alla tider är kassa. Jag föredrar ändå nuet, hur trist det än må vara ibland, för oftast är det ju rätt bra.

47.Vilken möbel är du?
Ett sådant där slitet och välanvänt, fult, men stabilt köksbord i furu som ens ungar säkert kommer att ta över med tiden. Fast jag vill vara en divan.

Jesus dårå

Man ska väl egentligen skriva egna tankar i en blogg.
Men jag tyckte att det här var kul.
Det finns inget som lite redigt dålig Jesus-humor.

Tre bevis för att Jesus var mexican:
1. Han hette Jesus
2. Han var tvåspråkig
3. Han blev alltid trakasserad av myndighetspersoner.

Samtidigt finns också goda bevis för att Jesus var svart:
1. Han kallade alla för "broder"
2. Han tyckte om gospel.
3. Han kunde inte få en rättvis rättegång.

Men det finns också goda bevis för att Jesus var jude:
1. Han gick i sin faders fotspår.
2. Han bodde hemma tills han var 33.
3. Han var säker på att hans mamma var oskuld och hans
mamma var säker på att han var Gud.

3 starka bevis för att Jesus var italienare:
1. Han gestikulerade med händerna när han pratade.
2. Han drack vin till varje måltid.
3. Han använde olivolja.

3 bevis för att Jesus var från Californien:
1. Han klippte aldrig håret.
2. Han gick omkring barfota.
3. Han startade en ny religion.

Men det finns också bra bevis för att Jesus var irländare:
1. Han gifte sig aldrig.
2. Han berättade alltid historier.
3. Han älskade att vara ute i landskapet.

Men kanske de mest avgörande...
TRE BEVIS FÖR ATT JESUS VAR KVINNA!
1. Han var tvungen att utfodra en stor mängd människor
med bara en kort förberedelse när det samtidigt inte
fanns någon mat.
2. Han försökte göra sin röst hörd bland massor av karlar
som inte fattade ett dugg.
3. Till och med när han var död var han tvungen att gå upp
för att det fanns mer jobb för honom att göra...

Och fördomar är bara charmiga.

I sammanhanget kan jag även rekommendera Ship of fools där de allra märkligaste Jeusugrejerna finns samlade. Sanna mina ord, kreativiteten är oerhörd.

Vissa jobbdagar är sämre än andra...

... tack och lov är denna dock riktigt bra! Har suttit och utfört terapiarbete med min närmsta kollega som jag har ungdomsverksamheterna med. Vi klistrade adressetiketter och stoppade post i kuvert. 150 stycken. Men vi skrattade massor. Man får ju inte skämta om folks namn. Eller så får man göra det om de inte hör. Men för att balansera upp det hela drog vi massa andra lågvattensskämt också. Vi har så kul ihop, det gör mig glad.

Under vårt kuvertklistrande fick jag en vision inför nästa sommar. Jag lärde känna ett par killar från Kenya när jag var i Taizé (kloster i Frankrike). Tänk om de skulle kunna bli vår vän-församling. Tänk om vi kunde åka dit två, tre veckor i början av sommaren 2008 med ungdomsgruppen. Fatta vad fantastiskt att få bo med deras församlingsbor, hjälpa till med det de behöver hjälp med och se hur deras situation är. Att inte bara åka till länder med liknande kultur (kors vad de skrattade när jag berättade hur petiga vi är med tiden i Sverige), och att själv få uppleva sammanhang där man verkligen är tacksam över det man har. Att se att glädjen inte tar avstamp i dyra prylar och märkeskläder. De berättade för mig hur de rent konkret arbetar med att förebygga missbruk bland unga, vilket är jättevanligt där de bor. Hur de tar med sig av det de kan avvara till mässan, och sedan går ut och ger till de behövande efteråt. Det är verkligen så det ska vara! Att ta med sig sin oro, glädje, sina böner in i mässan, få vila och få kraft där, och sedan åter igen gå ut i världen och göra det man kan för sina medmänniskor. Nu vill jag inte romantisera deras livssituation på något sätt, men vi har mycket att lära, på samma sätt som de kan lära sig av oss.

Min vision blir sedan att vi kan ha projekt i ungdomsverksamheten, som att sälja hembakt bröd efter gudstjänsterna, jobba någonstans, eller vad det nu kan vara, och på så sätt ge våra systrar och bröder i Kenya möjlighet att hjälpa mer. Det vore helt fantastiskt att få göra en sådan resa! Att få visa ungdomarna (och mig själv också för den delen) att det finns andra sätt att ha det på än vårt, och att sedan låta det få efterverkningar i vårt liv när vi är hemma igen. Och tänk om några av dem kunde få komma hit! Jag vet hur gärna Nixon och Justus vill se snö. Fast det vill vi väl alla kanske just nu... Oj, nu blev jag alldeles till mig. Men det vore helt makalöst!

Vi i det diakonala arbetslaget har också haft ett jättebra möte idag. Vi har pratat om varför vi gör det vi gör, vad vi baserar vårt diakonala arbete på. Vi har planer och idéer på hur vi ska kunna göra hela arbetsgruppen delaktig och hörd, och inte bara de som har kragar. Vi har visionerat, men också kommit med konkreta förslag som jag tror är både bra och genomförbara!

Folk har insinuerat att jag med tiden kommer bli mer oengagerad, att jag inte kommer orka bry mig och driva lika mycket, men åh vad jag önskar att det inte blir så. Jag villvillvill så himla mycket, och jag märker att jag när mig själv genom att ta tag i saker. Jag behöver synliggöra saker som inte funkar, analysera dem, komma med konkreta förslag och sedan genomföra. Det är så kul! Och när man väl börjar så drar det ofta med andra. Det är ju det som är det braiga. Och hela poängen.

Nu konstaterar jag i mitt (inte så värst) stilla sinne att detta inlägg är lite rörigt och ostrukturerat, men det är bara för att jag blev så i gasen. Så är det.

JAG VILL TILL KEEEENYAAAA!

Två konstateranden

1. Jag uttrycker mig inte genom musik. Jag älskar musik, både att lyssna och att utöva, men jag uttrycker inte mig själv och mina känslor genom den. Snarare är det så att musik är för mig som teater är för andra; jag lever mig in i de känslor och den story som musiken förmedlar. Det är nog därför jag kan bli så uppslukad av Kristina från Duvemåla och sånt. Eller nästan all annan musik också, om jag tänker efter. När jag har försökt hitta musik som slår an på min egen sinnesstämning så går det bara inte, i alla fall inte när jag mår åt det sämre hållet. Aldrig att jag skulle lyssna på vemodig musik och känna att det var ett lämpligt soundtrack till mig själv just i stunden. Istället känns all musik bara futtig, inget duger. För mig är musik som teater. Eller som film, om du nu föredrar det.
2. Under en kort liten månads tid hann jag med att åka till Prag, Hasseludden, Göteborg, samt vara på några stycken riktigt roliga kalas och någon överraskningskväll för mig. Det är mycket kul på kort tid. Den tiden är dock över sedan ett par veckor tillbaka. Aldrig har vardagen varit så förbannat grå. Så jävla trist.

Rapportering en helt vanlig måndag.

Jag har blivit viktväktig idag igen. Ska damma av träningskortet. Bli en ny människa och allt det där. Igen. Jaja, vi får väl se hur länge det håller. Men jag är inte cynisk. Jag är full av tillförsikt.

Middagen igår blev jättemysig. Och snuskigt god. Jag har aldrig fattat mig på folk som inte har aptit när de själva lagat maten. Det kan så klart vara den där jantelagen som spökar. Själv gör jag tokgod mat som sannerligen är värd att höjas till skyarna. Bara för att göra er avundsjuka tänkte jag berätta vad vi åt.

Först drack vi en mojito (var alltså, vi delade inte). Det är gott. Till förrätt hade jag gjort toast skagen, bara för att J tycker att det är så gott. Det tycker i och för sig jag också, så det var ingen större uppoffring. Dock skippade jag den tråkiga formfranskan och rostade istället hembakt grovt bröd med dinkel och krossade korn och så. Vitt vin. Yum. Till varmrätt hade jag marinerat laxfilé i vitlöksolja (som jag faktiskt gjorde själv på morgonkvisten), japansk soya, honung, ingefära och lime. Ungsbakade den och serverade på en bädd av baby-bladspenat med lime- och vitlöksvinägrett på. Till det en sallad på mango, schalottenlök, limeklyftor och röd chili. Och så en liten dipsås, att doppa fisken i, gjord på vitlöksolja, japansk soya, röd chili och lite limesaft. Nu kan det låta som att det var samma ingredienser i allt, och det var det så klart i viss utsträckning, men det smakade så himla olika, och kompletterade varandra samtidigt. Laxen och såsen var fånigt goda ihop. Mer vin drack vi förresten också. Efter en lång, men trevlig, paus orkade vi ge oss på desserten; vit chokladmousse med hallon. Gott. Gott. Gott. Och som sagt så är det först idag som jag ska bli en ny människa.

Var förresten på diakon- och prästvigning i Västerås domkyrka igår. Två klasskompisar vigdes. Jag var så stolt och rörd och grät ett par skvättar.

För övrigt kan jag meddela att jag knappt har något att göra på jobbet. Alla verksamheter börjar inte ordentligt förrän i nästa vecka. I och med att jag jobbar så mycket kvällar och helger så är det inte riktigt "meningen" att jag ska vara här så mycket på dagtid som jag är nu. Resultatet är att jag hinner blogga utan problem, vilket så klart är bra för er. Utgår jag ifrån.

Nu ska jag slå ihjäl ett par minuter genom att äta en apelsin.

Fredag. Rubriktorka.

Idag har jag inte så mycket att göra. Det är rätt skönt i och för sig, men jag gillar att jobba när jag jobbar. Det medför dock att jag har tid att tänka på lite annat också. Bara på kul så gjorde jag ett intressetest på Arbetsförmedlingens hemsida. Man skulle svara hur pass intresserad man var av olika saker, och sedan fick man tips på yrken som skulle kunna passa. Efter att ha svarat på typ 140 frågor (Typ Jag är mycket intresserad av att stötta folk i kris, medan jag är fullkomligt ointresserad av att laga hål i vägar) föreslog de att jag skulle bli diakon eller socionom. Det passade ju rätt bra. Men det är ändå några saker jag tycker är lite märkliga. Är man nödvändigt vis bra på det man är intresserad av? Jag menar, jag svarade att jag var mycket intresserad av att spela musik, men inte fan kan jag jobba som musiker för det. Dessutom hade jag trott att man enbart skulle svara på allmänna frågor. Om man får frågor såsom om man är intresserad av att montera saker, söka fel på tekniska prylar eller läsa om hälso- och sjukvård, så kan det ju leda mot att man kanske blir elektriker eller undersköterska. Men ofta var frågorna förvånansvärt raka. Till exempel så frågade dem om man var intresserad av att jobba som kyrkomusiker. Min gissning är att de rekommenderar någon slags kantorsutbildning om man svarar ja. Så otippat. För att jag ska kunna tycka att testet är konstruerat på ett acceptabelt sätt borde de istället fråga om man är intresserad av att arbeta med musik och sedan fråga om man är intresserad av att arbeta i en församling eller liknande. Mycket bättre. De borde ha föreslagit testutformare som karriäroption för mig. Men hur skulle de veta? De hade (antagligen med alla medel tillgängliga) undvikit frågor som på något sätt rörde denna sortens test. Undrar om man kan få som förslag att bli arbetsförmedlare?

På söndag ska pojkvännen spela på en snofsig privatfest, sedan ska han hem till mig och käka middag. Jag har komponerat, vad jag tror, en galet god trerätters meny med vin och allt. Ska duka fint. Har skrivit fina menyer bara för att det är kul. Ska ha på mig klänning och vara lite fin har jag tänkt. Hoppas att det blir fint. Och mysigt. Ibland blir det ju liksom inte det bara för att man har förväntningar. Ska nog tala om att jag tänker göra det lite fancy, så att han inte kommer hem trött och förväntar sig köttfärssås med tillhörande slackerfeeling. Aint gonna happen.

Ikväll ska jag... eh... ja... kolla på tv. Själv. Kanske dricka lite Xanté. Eller en mojito. Jag har köpt en ny muddler. Inte för att jag hade en innan, men den inköpta är inte begagnad. Det blev min enda Göteborgssouvernir. Förutom lite underkläder som jag också införskaffade. Pojkvännen shoppade dock en hel del. Han tenderar att göra det när jag är med. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; jag spankar booty som personal shopper. Han är så himla lättklädd också; lång och smärt, så allt sitter skitsnyggt. Jag tyckte att han borde testa grönt och chokladbrunt, men han var lite skeptisk. Resultat? En grön munkjacka, en chokladbrun munkjacka och dito skjorta (en vansinningt snygg variant som sitter slimmat), samt en grön- och brunrandig tröja. Och han blev jättenöjd och superfin. Och jag kan inte sluta titta på honom.

Jag drömmer hela tiden om att åka tillbaka till Hasseludden. Har på deras hemsida i bakgrunden stup i kvarten, den har så skön musik (med vattenplask) i bakgrunden att jag nästan kan känna det varma vattnet mot kroppen om jag blundar.

Årets allt möjligt

Ok, här kommer mitt halvtappra försök till återblick över år 2006.

Bästa dagen 2006
20:e augusti. Bara att det var min systers och svågers första bröllopsdag är bra nog. Att jag dessutom blev tillsammans med (antagligen världens finaste) pojkvän, samt fick veta att jag ska bli moster, gjorde ju inte direkt dagen sämre. Det är mycket sällan två så stora saker (alltså de två sistnämnda) händer samma dag. Två dagar senare fyllde jag dessutom år och var på Kolmården och fick se Enzo. Life was sweet.

Saker jag ångrar att jag gjorde 2006
Kollade på Borat.
Kollade på Eragon.
Undvek gymet.
Tog åt mig personligt av fel saker.

Saker jag är galet nöjd att jag gjorde 2006
Tog mig igenom diakonvigning, med alla dess förberedelser.
Började på nytt jobb (och trivs så fantastiskt bra).
Vågade bli kär. Som fan.
Överraskningsturen till Hasseludden Yasuragi.
Grät när jag var ledsen. Släppte ut ilska när jag var arg.
Sydde krypets första julklapp (en snuttefilt med massa flärpar).

Bästa sakerna med mitt jobb 2006
Jag får göra det jag tycker är roligast i världen, på betald arbetstid.
Jag får vara ledig när jag varit på läger, istället för att (som tidigare) åka på läger på all min lediga tid.
Jag har massa tid till att prata med folk, fråga hur de mår och vad de klurar på.
Jag får handla saker på Panduro på faktura till jobbet.
Jag får komma på knäppa lekar och tävlingar.
Jag får laminera grejer.
Jag får lära mig att sjunga liturgisk musik.
Jag har världens skönaste stol.
Min närmsta kollega är tok-bra. Många av de andra också, men just han och jag är så samstämmiga och jobbar så bra ihop. Dessutom har vi roligt.
Och framför allt så vet jag att jag i alla fall gör lite nytta i världen, att jag ibland kan göra något besvärligt lite mindre besvärligt (eller i alla fall mindre ensamt i allt det besvärliga) för någon medmänniska.

Musik jag fastnade i 2006
Marit. Marit. Marit. (I think it's a rainbow och konserten på Berns fick mig att älska henne mer än jag trodde var möjligt)
David & the Citizens.
Hello Saferide.
Frank Sinatra.
Robbie Williams. (Swing when you're winning-plattan)

Ord som jag överdoserat 2006
Apa. (som i apa-roligt)
Brutalt. (som i brutalt kul)
Galet. (som i galet skoj)

Mat som jag ätit osedvanligt mycket av 2006
Keldas Thai-soppa, med lax och röd paprika tillsatt.
Pizza. (Jag ska bli en ny människa på måndag...)

Bästa böckerna jag läst 2006
På Y-fronten intet nytt av Peter Eriksson. (har till och med köpt ett ex, fast att jag läst den jag lånade på biblioteket, bara för att jag tycker att jag behöver ha den hemma)
Doppler av Erlend Loe.
I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell.
Martina-koden av Martina Haag.
Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda.

Bästa tidsfördriven 2006
Korsord.
Pussel.
Tv.
Repriser av Cityakuten.

Tv-must sees 2006
Greys Anatomy.
Cityakuten.
Scrubs.
(ja, jag gillar sjukhusserier...)
Desperate housewives.

Top of the tops-bästa grejer 2006, alla kategorier
Faktumet att jag ska bli moster.
Att jag blev kär i J. Och att han blev kär i mig.
Resan till Auschwitz/Birkenau. Det satte avtryck.


Äh, nu kommer jag inte på fler grejer. Hojta om ni kommer på några fler, annars skiter vi i det, tycker jag.

Nyårslista?

Jag vill också skriva en sådan däringa lista över förra året. Det dumma är att jag bara minns det som hände sista halvan av december. Men ändå så vill jag försöka. Tycker dock inte att det känns helt lattjo att bara sno någon annans lista rakt av. Därför tänkte jag att ni andra skulle få skriva förslag på kategorier, eller varför inte en hel lista, i kommentarerna. Ni får dock gärna sno andras listor och klistra in frågorna bland kommentarerna, för då behöver jag inte låtsas om att jag vet det. Vad sägs?

Åter till der werkelighet

Och så är man där igen. Det där förbenade ekorrhjulet som alla pratar om.

Jag har ofta hört folk nämna att de får ågren när de ska tillbaka till jobbet efter semestern. Jag har aldrig riktigt upplevt det, antagligen på grund att jag aldrig har varit ledig tillräckligt länge för att varva ner. Förrän nu. Har varit tok-ledig i 2½ veckor (en liten gudstjänst på annandagen borträknad) och jag har såååå ingen lust att börja jobba igen. Och då gillar jag ändå mitt jobb jättemycket! Undrar hur det ska kännas om man avskyr det man gör för att få ihop till sitt levebröd? Om ett par veckor börjar vår konfirmandgrupp, och jag har lite ågren över det också. Jag vet ju att jag har koll på grunden och förhållningssättet, men det var några år sedan sist och jag känner att jag inte har kvar några bra upplägg och knep till lektionerna. Och så ska jag jobba i helt nya sammanhang, och det blir så klart en anspänning att inte veta riktigt hur de gör här.

Har varit i Göteborg förresten. Åkte ner i onsdags och kom hem lördag kväll. Vi bodde på femstjärnigt hotell och lyxade runt så att det stänkte om det. Me like. Var och såg Cabarét, och vi var eniga (vilket alltid är skönt) om att den inte var sådär jättebra. Men det var en trevlig kväll och galet god mat. Åt den bästa dessert jag någonsin smakat. Ever. Och så var vi på bio. Tre gånger. Först såg vi Borat. Så här i efterhand undrar jag varför. Jag tycker att man kan skämta om allt om man gör det med stil, finess och respekt. Här lyste alla dessa tre med sin frånvaro. Pojkvännen blev dock ännu mer irriterad än vad jag blev. Sedan såg vi Eragon. Gör inte det. Don't do it. Vad du än överväger att göra, gör inte det. Det var antagligen det sämsta vi båda sett på bio. För första gången i mitt liv övervägde jag att gå ut ur salongen för att det var en sådan total waste of time. Sista dagen sejfade vi och kollade på Happy Feet. Igen. Den är helt fantastiskt! Jag vill ha en alldeles egen pratande och steppande, luddig, animerad kejsarpingvinbäbis. Se den. Inte de andra två.

Annars tycker jag att det är helt värdelöst att saker och ting kan bli så jävla jobbigt. Bara så ni vet. Och vad gör man när något bitit sig fast sådär innerst inne? Det går liksom inte bara att släppa, även om man vill.